Så var man ensamboende då

Oj var några dagar sen jag skrev nu, men ärligt talat så har inte så mycket hänt den senaste veckan, inget spännande iallafall. Joakim åkte tidigare idag för att börja sin praktik och jag var rätt så nedstämd första halvan av dagen men har hämtat mig nu och ser helt enkelt fram emot att få åka hem på torsdag. Jag är inte så förtjust i att bo ensam, så åker hellre hem och hälsar på när jag ändå kan. Saknar verkligen att ha en katt som sällskap nu när jag är ensam, det kanske låter löjligt men det är faktiskt tillräckligt med sällskap för att man inte ska känna sig ensam, att ha lite liv i lägenheten. Tänkte efter förut och jag har faktiskt aldrig bott ensam så länge som två veckor helt på egen hand för jag har åtminstone alltid haft Oliver som sällskap. Och jag saknar honom nu också.

Men jag ser det ändå lite som en utmaning det här, där jag kan få göra precis som jag vill och dessutom så är det ju ganska bra att vara ifrån varandra ibland så att man kan känna av att man saknar varandra lite också, så att man inte tar varandra för givna.

Får ta en dag i taget helt enkelt. Har nyss kommit hem ifrån Hannah och en trevligt pizzakväll och tro det eller ej, Idol. Det är en positiv sak med att bo själv; man får mer tid för att umgås med sina vänner och ha sådana där mysiga tv-kvällar ibland.

V för Vendetta är förresten på tv nu, det är ju en av de bästa filmerna som någonsin gjorts! Älskar V och hans poesi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0